Vi har tidigare skrivit om Eva Hartell och hennes forskning på bloggen. Nu kan vi läsa en artikel om den på Skolverkets hemsida.

Alltför mycket ansvar för arbetet med formativ bedömning läggs på den enskilda läraren. Det menar Eva Hartell, vars avhandling belyser olika aspekter av lärares bedömningspraktik i teknikämnet på grundskolan.

Fyra delstudier om bedömning i teknik

Avhandlingen Assidere Necesse Est: necessities and complexities regarding teachers’ assessment practices in technology education består av fyra delstudier. Den första studerar lärares dokumentationspraktik i form av skriftliga omdömen. Resultatet visade att det var väldigt begränsad information om teknikämnet i de individuella studieplanerna. I den andra studien observeras två lärares bedömning minut-för-minut genom klassrumsobservationer i årskurs 4 och 5.

– Här kunde jag se spår av alla fem nyckelstrategier för formativ bedömning men i olika utsträckning.  Jag kunde också se att lärarna baserade sina tolkningar av elevernas förståelse genom att samla belägg i klassrummet, säger Eva Hartell.

I den tredje studien belyses lärares uppfattning om sin egen förmåga att arbeta med bedömning i olika syften. Den fjärde studien ger inblick i vad lärare faktiskt fokuserar på när de bedömer autentiska elevarbeten i form av multimodala e-portföljer.

–  I en av studierna blir det särskilt tydligt hur förutsättningarna för lärare att arbeta med bedömning för lärande behöver förbättras, menar Eva.

Egen nyfikenhet skapade frågor

– Mitt intresse väcktes utifrån egen lärarerfarenhet. Hur kan jag veta vad, om och hur barn lär sig och hur kan jag rigga undervisningen så att de lär sig så mycket som möjligt? Särskilt den första studien var en direkt följd av att jag som lärare tyckte att det var svårt skriva omdömen till elever, att i ord beskriva en elevs kunskaper och hur eleven skulle kunna lära sig mer.

Forskning om formativ bedömning blev därför en ingång i att studera bedömningen i klassrummet. Eva berättar att hon blivit mer kritisk och ifrågasättande genom sin forskning.  Hon har också fått upp ögonen för att undervisning är en oerhört komplex verksamhet men också att finns en stor okunskap om bedömningsfrågor, inte minst i teknikämnet, detta trots att det finns ett stort intresse i samhället för att satsa på teknik.

– Jag såg oerhört professionella lärare och fina samspel där lärarna gjorde allt i sin makt för att föra eleverna framåt. Men det var ledsamt att konstatera att lärarna stod ensamma i sitt bedömningsarbete och enbart hade sin egen förmåga att förlita sig på. Förutsättningarna för lärare att arbeta med bedömning på ett för elevernas lärande fruktsamt sätt måste förbättras!

Eva Hartell betonar behovet av möjlighet till kollegialt lärande och sambedömning. Hon är mycket kritisk till hur teknikämnet behandlas i skolors organisation och med de möjligheter som ges till god undervisning och god bedömningspraktik i teknik.

Vad är det lärare bedömer i teknik?

– När man studerar lärares bedömningspraktik och även tittar på tillgänglig statistik så kan man verkligen fundera över vad lärare bedömer. Hela lärargruppen i den tredje studien uttryckte osäkerhet om betygsättning. Den grupp som hade störst tilltro till sin förmåga att sätta betyg var de som saknade lärarutbildning men hade någon form av teknisk utbildning Det var samma grupp som i minst utsträckning uttryckte att de använde kursplanen som utgångspunkt för sin undervisning. Samtidigt kunde vi se att lärare med både teknik- och lärarutbildning kände större tilltro till sin egen förmåga att stötta elevens lärande. Det här behöver undersökas vidare särskilt med tanke på hur de rapporterade elevresultaten i form av betyg och IUP ser ut.

Dessa resultat väckte frågor hos Eva och kollegan Inga-Britt Skogh, om vad lärare egentligen bedömer. I den fjärde studien fick fem lärare med ämnesutbildning och lärarutbildning bedöma 21 autentiska digitala elevportfolios, samtidigt som de berättade vad de fokuserade på i elevernas arbeten. Resultatet visade att lärare är överens om vad de bedömer, intresset riktades främst mot helheten portfolion hos alla lärarna. Lärarna var också överens om vikten av att eleverna gjorde klart uppgifter.

Viktigt med ämnesspecifik bedömningsforskning

Eva hoppas att hennes resultat kommer till användning inom lärarutbildningen men också att de kan ge argument för att lärare behöver få tid att under ordnade former arbeta tillsammans med andra lärare kring att planera och utveckla bedömning, både specifikt i teknikämnet men också generellt. Lärares bedömningsarbete är i mångt och mycket ämnesspecifikt medan stora delar av bedömningsforskningen är av generell karaktär, menar hon.

Hon berättar att hon arbetar vidare med forskning och skolutveckling både inom Haninge kommun och på Kungliga Tekniska högskolan, KTH. Tillsammans med lärare och skolledare bedriver hon studier av lärares bedömningspraktiker i teknik och om implementering av formativ bedömning. Eva menar att det behövs mer forskning i synnerhet när det gäller vad lärare bedömer i teknikämnet, som även internationellt är ett område som är svagt beforskat. Hon menar vidare att det skulle vara intressant att undersöka möjligheter att utveckla både undervisningen och bedömarkompetensen med hjälp av digitala verktyg och gärna från ett elevperspektiv

Text: Agneta Grönlund

Hartell, E. (2015). Assidere Necesse Est: necessities and complexities regarding teachers’ assessment practices in technology education. Stockholm : KTH, Kungliga Tekniska högskolan, 2015. Stockholm.